Uttrycket "journalistik" får en helt ny innebörd

Till min förfäran kom jag på att jag inte har läst SvD på flera dagar, och att jag genast borde börja läsa för att ha koll på vad som är aktuellt hos er. Men varför SvD, som är en så usel tidning? Troligtvis för att mina föräldrar läser den. Men ärligt talat, vad är egentligen alternativet? Varför man inte läser Aftonbladet är självklart, och Expressen och DN är båda Bonnier-ägda. Min Bonnier-bojkott är väl rätt halvhjärtad i jämförelse med Martin eller Federleys försök, men jag gör ändå mitt bästa. Anledningen har jag glömt. Så än så länge är det SvD, det bästa av fyra hemska alternativ.

Här borta läser man dock helt andra tidsskrifter. Entertainment Weekly kom i brevlådan, med en fyra sidor lång artikel om Halvblodsprinsen, som som bekant kommer på bio några månader. Artikeln innehöll bland annat några väl valda ord från skådespelerskan som skall gestalta den "nya" karaktären Lavender Brown. Hon har förstås koll på vad det är för någon hon spelar. Det är ju såklart den där bitchiga tjejen som alla hatar! Applåder. Än en gång visar filmatiseringsgänget att de har stenkoll på läget. SPOILERVARNING Daniel Radcliffe uttryckte för övrigt förvåning över att Harry är naken i slutet av sjuan, när han pratar med Dumbledore. Kommentarerna där kändes överflödiga. Någonting säger mig att Radcliffe borde vara van. Men frågan återstår trots allt - Kan det vara så att det var Dumbledore som klädde av honom när han sov? Det är väl knappast en omöjlighet?

Så när artikeln var färdigläst sade Melinda att jag kunde slänga tidningen, hon varken betalar eller är intresserad men hon får den ändå. Där blir man ju genast lite intresserad över vad det är hon läser. Och i morse fick jag svaret. När jag satt och åt frukost kunde jag inte låta bli att lägga märke till ett nummer av "Lutheran Women Today" som låg på bordet. Än en gång får jag påpeka att hon är mycket mindre religiös och mycket mer tolerant än jag trodde, det är mycket möjligt att det är en sådan där tidning i stil med Nacka-Värmdö-Posten som man får gratis och läser fast man inte vill. Men när jag såg tidningen gick mina tankar direkt till de som jobbar på den redaktionen. Hur långt tycker man egentligen att man har kommit i livet när man jobbar på en tidning som vänder sig till just lutheranska kvinnor?

Jag kan tänka mig den journalistträffen. "Jag arbetar som krönikör på Time Magazine. Skriver mycket om populärkultur. Bevakar även presidentvalet en smula." "Jaså, du är bara krönikör. Själv är man ju då redaktör. Jajemen, på Lutheran Women Today. Vi skriver mycket om Luther och hur mycket man kan arbeta för att visa sin tro. Jag arbetar rätt mycket själv. Skriver alla artiklar och håller rent på redaktionen. Jodå. 100% av våra läsare är väldigt nöjda. Själv är jag 33% av våra läsare." Jag är inte journalist själv, men man kan ju inte låta bli att undra om de som jobbar på den tidningen känner att de har uppnått journalistisk storhet när de inser vad det är för tidning de har hamnat på. Den ende jag kan tänka mig som inte bara skulle kunna stå ut med det livet, utan även inbilla sig att han har ett högstatus-yrke, är Jan Guillou.