Hjältens återkomst

Okej, vid det här laget har nog tillräckligt många av er märkt av min närvaro i Internets mörka korridorer, vilket innebär att jag inte längre kan låtsas att bloggandet är oåtkomligt då jag befinner mig på resande fot. Helt sanningsenligt befinner jag mig inte på resande fot nu. Jag skulle kanske vilja sova under en bro (och, om jag vore en Aristocat, vakna med ett förvånat "jag är inte hemma"), eller något annat romantiskt, men i själva verket befinner jag mig i ett tryggt hus i Pomaria, SC. Ett tryggt hus med trådlöst Internet dessutom. Gött götteli gött gött.

Okej, några betraktelser har jag hunnit lägga märke till under resan än så länge. I New York insåg jag dels att folk från olika delar av Skandinavien använder sina dialekter även när de pratar engelska. Med den logiken pratar jag även jag någon sorts Sthlmsvariant när jag pratar engelska. Läskigt värre. För det andra upptäckte jag poängen med danska. Ja, det är sant, och lyssna nu, mina damer och herrar. När jag satt och åt med danskarna upptäckte jag att de pratade exakt likadant när de hade mat i munnen. Lätet förändrades inte alls. Alltså har språket en praktisk funktion - Man kan äta och prata samtidigt! Jag var så imponerad av min upptäckt. Nu förstår jag hur Darwin måste ha känt sig när allt klarnade för honom.

På tal om Darwin har jag nu fått höra min värdgammelmoster förklara det ologiska i att det inte skulle finnas en skapare. Jag vet inte om hon faktiskt kom fram till något, men det där med ateism var inte riktigt min bästa egenskap verkade det som. Annars har det gått väldigt bra med familjen än så länge. De är väldigt glada, sociala och tjocka. I allmänhet är folk mer sociala i det här landet. Och man blir påverkad av det. Hör och häpna - Filip, samma person som brukade dela med sig av sina små knep för att slippa sällskap på bussen satt och pratade med människan bredvid under hela flygresan till SC. Och detta efter några dagar. Det är en positiv förändring, men det kan vara något att jobba lite på när jag återvänder till den kalla Norden. Man får ju inte låta trevligheten mot främlingar gå till överdrift, då blir folk skrämda.

Jag har också för första gången ätit på Subway, tror jag i alla fall. Jag kan inte komma ihåg ett tidigare tillfälle. Påpeka om jag har ätit där förut, jag skulle behöva en påminnelse. Och ja, trots allt tjat om att jag bara MÅSTE äta där är jag fortfarande en KFC-oskuld.