De glömde Gud och hela världen

Dagens pep rally var lite extra speciellt, av två anledningar – Det är Halloween och dagens match var mot ärkerivalerna Newberry (med vinst). Jag började ana oråd när jag såg förbi hejaklackstjejerna (regeln om hur mycket hud som får visas på skolan gäller definitivt inte dem) och upptäckte en liten hundkoja av papp, mitt på gymgolvet, med en liten söt gosedjurshund i den. Ett gulligt men något ologiskt tilltag, tänkte jag. Sedan kom jag på att fiendelaget kallar sig Newberry Dogs. Ungefär i samma sekund rusar hela fotbollslaget in och under glada jublanden sliter de på ett ofattbart brutalt sätt hunden och hundkojan i småbitar. Vad som följde efter pep rallyt var Mid Carolinas första Miss Halloween-tävling, som går ut på att en liten skara killar klär ut sig till tjejer, agerar sexuellt utmanande mot juryn av lärare och sedan blir en vinnare utsedd. Så på den sista platsen jag kunde tänka mig har jag nu sett vad som kan liknas vid en drag show organiserad av skolan. På något sätt upphör det här landet aldrig att överraska mig. Peter Jacksons version av Gandalf hade helt rätt när han hävdade att man kan lära sig allt om hober på en vecka, men även efter hundratals år upphör de aldrig att överraska en.

Det är lite lustigt vad man saknar när man är här. Man saknar konstant Sthlm och alla människor i familjen och bekantskapskretsen, men det är de små sakerna som är något överraskande. Förra veckan var det indianerna som spelar peruansk flöjtmusik på stan. Den här veckan har jag kommit på mig själv med att sitta och lyssna på Hårgalåten och Vårvindar friska på You tube. Håller jag måhända på att bli en dalmas i folkdräkt? Ingen risk, nästa vecka kommer det vara någon ny småsak.

Slavauktion i Backkorva

Dagens konspirationsteori – Eva Remaeus dog inte av cancer. Allt tyder på att det var Magnus och Brasse, eller en av dem, som dödade henne. Jag har funderat på det och kommit fram till att det finns en rad möjliga motiv, de flesta av dem passionsrelaterade. För det första ägnade Magnus och Brasse en hel tv-serie om att bråka om hennes gunst. De kan mycket väl ha suttit ned en kväll och insett att det var Evas fel att de började bete sig så svinigt mot varandra. Innan hon kom in i bilden mobbade inte Magnus Brasse för att han inte kan läsa, och Brasse skrattade aldrig ut Magnus för att han aldrig klarade en rond ur lattjo lajban-lådan. Så de kan ha kommit överrens om att det bara fanns ett sätt att avsluta sin rivalitet och rädda vänskapen. Efter att hon var ute ur bilden kunde de förenas och göra Svordomsvisan tillsammans. Eller så kan motivet ha varit något mer simpelt. Magnus var övertygad om att hon tände på sofistikerade män med böcker och kunskap, medans Brasse försökte imponera på henne genom att agera lite laid back och lansera sig själv som en cool kille med humor. Men i slutändan bevisade hon för dem att hon föredrog den hårige kommunisten Sven Wollter när hon drog iväg för att turnera med Tältprojektet. Inte konstigt att det slog slint i huvudet på en av dem. Förmodligen Magnus, han har det där misstänkssamt ondskefulla skrattet. Nej men ärligt, jag hade annat att skriva än att mobba några av mina 70-talsidoler. Att Eva dog är inget att skoja om. Det hade hänt något idag men nu har jag glömt vad det var. Senilt värre. Man kan ju bli mörkrädd för mindre.

Jo, just det ja, jag skulle skriva om slavauktionen! Som alla andra amerikanska high schools får seniorerna tävla mot varandra i en rad moment som baseras på resten av skolans röster. Oftast handlar det om vilka som har den mest lyckade och stabila parrelationen, men det här var en något unik och en smula motbjudande omröstning. Ett gäng seniorer ställde upp i skolans slavauktion, och ja, det var vad de kallade det, för att auktioneras ut till de elever som betalar mest och sedan vara deras tjänare under skoltid. Tävlingen går ut på att se vem som samlar in mest pengar som slav. I slutändan blir förstås alla tävlande någons slav ändå. Visst är det en kul idé, om än något makaber, men jag tror knappast att det bara är jag som tycker att vissa historiska händelser gör att en slavauktion är ett visst faux pas i just den här delen av världen. Jag kände inte till något om den här delstaten innan jag kom hit, förutom Miss Teen South Carolina (som för övrigt är ökänd här idag av uppenbara skäl), men nu har jag lärt mig att vissa mörka kapitel i den amerikanska historien utspelat sig här. South Carolina var den första delstaten som bröt sig ur unionen. Det var här som inbördeskriget satte igång. Det var också här som segregationspartiet State’s Right drog igång, vilket faktiskt vann egen majoritet i vissa delstater under 60-talet. För att sätta det i rätt perspektiv så syftar jag inte på The Beatles sextiotal, utan det sextiotal som presenteras i Mississippi Burning. Det var därför det kändes något obehagligt att höra muntra människor visa upp en kort informationsfilm med tillgängliga ”slavar” som skulle auktioneras ut på skolan, och att de faktiskt använde det ordvalet. Martin Luther King hade väl börjat rotera i sin grav om han fick höra om det.

Oj, det blev lite väl allvarligt där på slutet. Får avsluta med en lite klämkäck skämtreplik. Öh… hum… Hur många slavar krävs det för att skruva i en glödlampa? Två! En som skruvar i den och en annan som… som…

My name's Leep. Fuh-leep.

He hi hum.
Jag tror det värsta med att fälla en ironisk kommentar är när ingen förstår ironin, vilket resulterar i att man får de där ”blickarna”, men dagens incident tar i alla fall priset. Vi analyserade reklam på engelskan, och i små grupper fick vi uppgift att göra våra egna 30-sekunders-reklamer. Vår grupp fick fläckborttagningsmedel. Vår tanke var att vi skulle ha med reklamfilmsvittnen, som glatt berättar om hur produkten har förändrat just deras liv. Min idé var att vi skulle driva med dem genom att antyda att ett av vittnena har ett väldigt tragiskt liv, men ändå låta honom glatt förklara hur fläckborttagningsmedel har gjort hans liv bättre. Så vad jag skulle säga var alltså att ”innan jag hade StainAway fick mina barn gå till skolan med fläckar på kläderna, så de andra barnen i skolan trodde att de var tiggare och kastade mynt på dem. Men jag tog mynten och köpte StainAway och nu hatar inte mina barn mig längre!” Lite halvroligt, men det var i alla fall någorlunda underhållande för resten av klassen som förstod ironin. Min engelsklärare förstod inte. Lite snabbt förklarade hon för klassen att ”Ja, det där kan låta lite konstigt för oss, men att kasta mynt på varandra är kanske normalt för Fuh-leeps (Filips) etnicitet.” Jaaa… Just precis. Innerst inne älskar jag när rasister försöker framställa sig själva som öppna och förstående och är urusla på det, men där kändes det en smula… underligt.

Jag noterade att ni har nått 0-gränsen temperaturmässigt där uppe och att snön kommer i helgen. Här blir det också kallare. Jag kan inte gå runt i T-shirt längre. Haha! Nej, nu är det rätt behagligt väder, men folket går runt och huttrar och säger att det kommer bli snö iår. I den här regionen av landet räcker det med några snöflingor för att skolan skall stänga. Förutom det lade jag märke till ännu ett förslag (http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/webbtv/artikel_1963609.svd) om hur Slussen skall byggas om. Det var lite kul att titta på framtidsslussen när det första förslaget kom, nu känns det som att det är lite väl många kreativa arkitekter och lite väl få byggprojekt. Men det är klart, ser man en ny modell av Slussen lite då och då tänker man inte lika mycket på att taket trillar ned i huvudet på en när man går av bussen. Och jag måste erkänna att det här förslaget inte är på långa vägar lika hemskt som idén om att bygga om Södermalmstorg till en park. Vi får se vad som händer, om något nu kommer hända.

Collage och fri tankeverksamhet

Idag har jag samlat ihop foton till det collage som jag kommer göra i bildklassen imorgon. Temat blir oförglömliga filmer, och jag har tagit bilder från åtta underbara mästerverk. Min plan är att teckna en blyertsversion av collaget. För dem som känner mig alltför väl blir det inte svårt att gissa sig till de flesta av de filmer som jag valde, men här kommer i alla fall den lilla listan. Om ni tror att ni klarar det, gissa först innan ni läser och se hur många ni fick rätt. Här är de:

1. De första sekunderna av A Clockwork Orange när Alex sitter på Korova Milk Bar och stirrar in i kameran.
2. Postern från Le Fabuleux Destin d’Amélie Poulain, den där med det obehagliga leendet och grön bakgrund.
3. Postern från Amadeus – Director’s Cut. Den tecknade bilden är så satans cool. Om det är någon som vet om den föreställer Salieri eller Leopold, berätta! Jag kan inte sluta undra.
4. Walter som siktar en pistol mot Smokey i The Big Lebowski.
5. Postern från The Nightmare Before Christmas, som föreställer Jack på Curly Hill med fullmånen i bakgrunden
6. Pilatus som blir upprörd för att soldaterna skrattar åt namnet Biggus Dickus i Life of Brian.
7. Jane och Ricky som tittar på filmen av en plastpåse som flyger runt i vinden i American Beauty.
8. Och såklart, en bild på Z och Bala från Antz. Jag tror det är när hon säger ”Don’t you realize I’m out of your league?”

Om ni har sett alla dessa – Bra. Om inte, rekommenderas det. Jag kommer rekommendera det under bildlektionen också. Min bildlärare var för övrigt butter igår, eftersom hon ville vara en pirat på Halloween men hennes make hävdade att det gick inte för ”det fanns inga kvinnliga pirater”. Jag behövde några minuter med Google så hade jag hittat Anne Bonny och Mary Read. Där fick han.

Hmm… vad mer skall skrivas idag? Det är rätt svårt faktiskt, och jag vet att om jag bara börjar spåna fritt och skriva vad jag först kommer att tänka på blir det både svårt och tråkigt att läsa. Det säger ju sig självt. Som att lyssna på en tänkande persons hjärna, det blir väl inte underhållande på någon nivå. Förutom i Vuxna Människor då, förstås. Det skulle nog vara rätt underhållande att kunna lyssna på… hm… nej… jag kunde inte komma på någon vars hjärnaktivitet är underhållande att lyssna på. Det beror förstås på vad man jämför med. Om man fick välja mellan att lyssna på vad ett rådjur tänker eller vad Charlotte Perelli tänker skulle jag förmodligen välja Charlotte, men det skulle ju fortfarande vara ofattbart tråkigt att lyssna på. Något i den här stilen skulle det i alla fall vara att lyssna på min hjärna just nu, om man bortser från alla funderingar runt vilka formuleringar som passar bäst. Oj, nu blev det tomt. Väggar… tapeter… bajs på tapeten… nej… Så här kan det inte fortsätta. Jag lägger ned idén ”skriv allt som dyker upp i skallen utan filter” innan det blir någon Freudiansk felsägning som avslöjar någon mörk hemlighet. Här har vi en riktigt mörk hemlighet – Jag skrev i själva verket det här stycket innan jag skrev det om filmcollaget, men placerade det här sist för att inte skrämma bort er. Så nu är man en sådan som manipulerar texter också.

Home of the Rebels

Följande är utdrag ur Mid-Carolina High Schools dresskod (Var det korrekt eller en direktöversättning? Ni förstår i alla fall vad jag menar): Inga huvudbonader, axelband måste vara minst 76,2 cm tjocka, ingen hud får visas mellan elevens tröja och byxor, inga vulgära eller på annat sätt ”olämpliga symboler”, ingen reklam eller positiva referenser till alkohol, tobak eller droger, inga solglasögon, byxor får inte bäras under midjan, byxor får inte sluta högre än 76,2 cm ovanför studentens knä eller ha hål i sig på den höjden, underkläder får aldrig synas, inga kedjor, ingen pyjamas, inga filtar, inga rullskridskor.

Det gick från rätt normal något inskränkt skolmoral till en smula bisarrt mot slutet, men en sak står klar: Amerikanska skolor älskar regler. Och här är det inte tal om förhållningssätt för att skapa en trevlig stämning med temadagar enligt den gamla goda Vittramodellen, det är mer i stil med helt vanliga disciplinstraff. Lärarna hävdar att det är så i USA för att det är mycket brottslighet och farliga ungdomar där, men en sak står klar – Ju fler regler, desto fler regelbrott. Ringer telefonen under en lektion så är det alltid samma sak, någon elev kommer får höra att han/hon omedelbart skall gå till rektorns kontor för en utskällning och eventuell påföljd för ett brott som ingen lärare i Sverige ens skulle höja på ögonbrynen för. Ibland ringer telefonen fyra till fem gånger under en lektion. Uppenbarligen är det en upptagen rektor man har att göra med.

Därför kan det verka en smula ironiskt att skolans fotbollslag går under namnet Mid-Carolina Rebels. Att vara en rebell känns inte som ett ideal på den här skolan. Sedan fick jag veta att flera andra skollag, inte bara i SC utan även andra delstater, bär namnet Rebels. Då jag hade svårt att tro att rebel syftade på någon hårdrockare som förespråkar att slänga bort läxorna och säga nej till auktoriteter frågade jag lite nyfiket vad exakt det är för rebell de syftade på. Jo, det är ju förstås en referens till de rebeller i sydstaterna som under 1860-talet förklarade sig självständiga för att de ville behålla slaveriet. Och genast klarnade allt. Inte bara namnet, utan även varför laget inte har en maskot. En människa i djurkostym är ju trots allt lite mer oskyldigt än en människa som rusar runt med grå uniform och sydstatsflagga.

Låt barnen kriga lugnt och snällt så glömma de allt sexuellt

Idag vaknade jag av att Tarry och Melinda bråkade om städningen igen. Jag somnade om. När jag gick upp några timmar senare hade de kommit fram till att de skulle åka och spontanköpa en platt-TV. Så nu har vi en sådan och bilden är… i allmänhet en smula bättre. Jag har inte tittat på den så mycket, så därför tänkte jag ägna det här inlägget åt att raljera om det amerikanska TV-utbudet.

För det första – En filmnörd som jag älskar det. I USA behöver man nämligen inte zappa mellan kanalerna, inse att det inte går några bra program för tillfället och slutligen stanna vid den ständigt halvdåliga Discovery Channel. Här går det alltid åtminstonde några storfilmer som man kan titta på när man inte har något annat att göra. Och inte bara i stil med Canal +, som väljer två nya filmer och sänder dem om och om igen i en månad. Oftast är det 90-och 2000-talsklassiker, så med TiVo kan man bygga en riktigt trevlig samling. Bellissima! Om det inte vore för två stora problem med amerikansk television. För det första är det reklamavbrott ofta. Och vissa kanaler har inga gränser för hur mycket reklam de pressar in. FOX har reklamavbrott mellan sina vinjetter och själva programmet.

Sedan har vi censuren. De flesta kanalerna är rätt känsliga för ord som kan skrämma upp den förtappade amerikanska befolkningen, ord som ”samlag”, ”framstjärt” och ”etnisk mångfald” försvinner därför också. TV-programmen formas av sina kanaler och innehåller därför inga olämpligheter till att börja med, men när det gäller film får kanalerna vara lite listiga så att tittarna inte märker att filmerna är censurerade. Än så länge har jag sett tre olika ”diskreta” censurmetoder, som man inte märker om man inte har sett filmerna förut. För det första har vi inzoomningen. I nakenscener kan man nämligen skydda sina tittare genom att bara zooma in lite, så att olämpliga delar av anatomin hamnar utanför bild. Sedan har vi den mer brutala metoden att helt enkelt klippa bort repliker som har ett för ovårdat språk. Det kan verka lite underligt att filmkaraktärer blir upprörda över en förolämpning som är bortklippt, men det tänker man kanske inte på om man inte har sett filmen förut. Sist men inte minst kan man ändra ordet genom att bara dubba vissa ljud, så att det knappt märks. ”Son of a bitch” kan dubbas till ”Son of a witch” osv. Moralens väktare slår till igen.

Simpson’s, Family Guy och South Park har dragit igång och det är en tragedi. En gång i tiden var det bra, men nu har de slut på idéer och verkar bara slå ihop ett avsnitt i veckan så fort de kan så de kan vila sedan. Problemet med TV-serier är att de aldrig vet när de skall sluta. Vänner höll på för länge, så den hann bli dålig innan den vart över. Samma sak med Seinfeld. The Boondocks hade en grym första säsong och sedan gick allt åt helvete, och när det är över minns man mest hur usla de sista säsongerna var. Regel nummer ett – Hitta på ett snyggt slut när det går som bäst! Rome blev aldrig dålig, för de hade vett nog att sluta efter säsong två och inte låta den gå vidare i all evighet. Samma sak med Skins första generation. Det finns en chans att den andra generationen också är lika bra som den första, men det är osannolikt. I vilket fall som helst måste skaparna lära sig att oavsett hur mycket pengar man tjänar måste man stiga undan innan det är för sent. Men precis som Sveriges ironiker tycks skaparna bakom de animerade sitcomserierna inte inse att oavsett hur bra de en gång var kan det aldrig vara för evigt.

Efter dessa visdomsord har jag inget mer att säga, då jag har tillfälligt tömt mitt förvirrade hjärnkontor. Åh, nu kom jag att tänka på Hjärnkontoret! Skelettet som skrattar i vinjetten! Bäst att jag slutar nu, innan 90-talsnostalgin drar igång på allvar.

Angående Skalman

Det här kommer leda till en verklig händelse och är inte bara vanligt svammel, men för det första måste en viktig detalj klargöras – Skalman ÄR cool. Bamse är en tönt, Lille Skutt är en tönt, liksom de flesta karaktärerna i Bamse, men inte Skalman. Han är grym och vet om det. Jag har blivit jämförd med honom några gånger, men idag var första gången som jag faktiskt kände mig som honom. Det drog nämligen förbi en tornado här utanför i eftermiddags, och jag missade den. Jag hörde den inte ens. Jag tog nämligen en tupplur samtidigt. När jag vaknade hade vi ingen el, eftersom träd hade fallit över kraftledningar, så vi åkte och åt på restaurang istället. På vägen dit bevittnade jag allmän förstörelse på vägbanan och undrade hur jag inte kunde vakna av det där. Jag tror jag skall försöka få tag i en mat-och-sovklocka, innerst inne vill nog alla ha en sådan. Jag har hört, vet inte om det är sant, att om man tittar i Skalmans bokhylla i vissa avsnitt från 70-talet kan man bland annat läsa Maos lilla röda och Das Kapital på bokryggarna. Han är ju bara för underbar!

När vi var hemma från restaurangen var elektriciteten tillbaka. För en gångs skulle lite effektivitet, det tackar man för.

Amerikanisering

Alldeles nyss kom jag att tänka på en sak. Jag trodde att jag inte hade blivit amerikaniserad, men det har jag blivit på en punkt. Åh nej, tänker folk i panik, han har blivit en liten fördomsfull demon med förlegade värderingar igen, det tog oss flera år att bota honom till ingen nytta! Okej, så illa är det inte. Min amerikanisering består av att jag inte längre skyr senap som pesten. Ni förstår, i den här delen av South Carolina gillar folk sitt barbeque-kött i senap. Mycket senap på allt. Den är förstås något mildare än den brutala smörjan som man får av misstag av en dement korvgubbe som inte frågar vad man vill ha på korven i förväg, men det är fortfarande senap och jag äter det utan att tycka att det är äckligt. Filip har gått och blivit kulturell. Äntligen har jag en anledning att besöka Frankrikes senapsdistrikt, känt hos ett fåtal som Burguuund.

Jag spårar ur några gånger

Jag är rätt säker på att ingen vill läsa vad jag nu kommer skriva, och jag har lovat mig själv att inte prata för mycket om det på bloggen ens när det når sitt kulmen, men med tanke på hur mycket det nämns här kände jag att jag åtminstonde borde ägna ett inlägg åt hur folket i området förhåller sig till presidentvalet. Jag vet, ni har hört tillräckligt om det från svensk media. Visst är det konstigt att det bara händer "stora saker" i Sverige som förtjänar jätterubriker när det inte händer någonting någon annanstans? Här handlar nästan alla icke-val-nyheter om farliga brottslingar i området. Jag gissar att åtminstonde 35% av bilderna i tidningen är mug shots. Börjar misstänka att Michael Moore hade en poäng när han pratade om hur amerikansk media mestadels existerar för att skrämma upp medborgarna.

Först och främst har min entusiasm för Obama börjat vackla en aning, med tanke på att han är en protektionist som inte verkar bry sig om att ta upp sociala frågor i ett försök att få med sig landets mer eller mindre öppna homofober. Men även om Obama får en del stöd här genom att bara prata om ekonomi så att den annars konservativa arbetarklassen röstar på honom kan han glömma att vinna den här delstaten. Det är tragiskt att elverna uppmuntras att rösta av samma lärare som samtidigt erkänner att med tanke på hur deras valsystem är uppbyggt kommer ändå alla South Carolinas röster automatiskt gå till McCain.

Det är lite skillnad mot New York, där den italiensk-amerikanske guiden vi hade muntert konstaterade att landets näste president kommer vara svart. Här är samhället fortfarande ganska segregerat. Inte i lag, och inte alls starkt, men man märker att de etniska grupperna håller sig hos varandra av tradition. De svarta bor i sina egna områden med mer förfallna hus, de håller sig på sin sida av klassrummen om det inte är bordsplacering och de flesta sitter fortfarande längst bak i bussen. Och så har vi förstås mexikanerna, som enbart går runt och pratar spanska med varandra och har sina egna frisyrer. Jag har tidigare berättat för Gabbi att folk här faktiskt kan ha pottfrilla utan att bli utskrattade. Det i sig är katastrofalt, men några mexikanska elever har lyckats kombinera pottfrilla, hästsvans och hår som är så oljigt att det glänser. Det ser FRUKTANSVÄRT ut!

Nu spårade jag ur lite, men det är verkligen groteskt fult. I alla fall, kulturen är fortfarande segregerad och många betraktar Obama som ”de svartas kandidat”. Därför kan man ju som vit förstås inte rösta på honom. Sedan har han ju vissa små detaljer som står i vägen. Hans mellannamn är Hussein. Han har som liten gått i en muslimsk skola i Indonesien. Det är därför många som tror att han är en muslimsk terrorist och kommunist på samma gång. Jag vet inte riktigt om det är mest tragiskt eller komiskt.

Vad som däremot är enbart komiskt är de två tjejer vars konversation jag lyssnade på under en anatomilektion. De satt på fullt allvar och spekulerade om Barack Obama är antikrist eller inte. ”Ja, det är ju otäckt, det här, läser man Left Behind så ser man ju att många av de sakerna som beskrivs där redan håller på att hända…” Det är för att de skrevs för att skrämma upp paranoida idioter! Jag har faktiskt lyckats plöja mig igenom Uppenbarelseboken, och den är så sjukt luddigt skriven att den mycket väl kan handla om jordens undergång. Men den kan minst lika gärna handla om att jag går in på Vi, upptäcker att biffnudlarna är slut och därför tvingas äta det där otäcka gröna paketet med kycklingsmak. Förresten, visste ni att namnet Barack Hussein Obama har 18 bokstäver i sig? 18 delat med 3 är 6, alltså 6 gånger 3… 666!!! Huvaligen och hujedamej, jorden kanske är på väg att gå under trots allt!

Brist på lektyr

I morse kom jag till insikt med att om det är något som jag har packat alldeles för lite av är det något att läsa. Under engelskan kunde vi ta en bok ur lärarens samling att läsa under skolfrukosten, och jag valde Eragon med utgångspunkten att ”så hemsk kan den väl ändå inte vara?” Jo, det var precis vad den var. Paolini förtjänar förstås lite gratulationer för att han lyckades få med precis alla fantasystereotyper som existerar. Förmodligen har han uppfunnit ett eget språk också, det är ju ett måste om man gillar att skriva och är förtjust i alver, också kända som fantasyns motsvarighet till Christer Björkman.

Så vad har jag läst? A Clockwork Orange, inte helt överraskande. Den var bra, det var som filmen fast med fler detaljer och mycket svårare engelska. Det kan mycket väl vara den svåraste engelska jag har lyckats plöja mig igenom. Ett hett tips för folk som vill bevisa något för sig själva! Och annars, givetvis, den enda lektyren som jag faktiskt packade med mig – Rocky Volym 1, 11, 12 och 13. Riktiga mästerverk alla fyra, men fy fan vad jag är trött på dem nu! Ett bra sätt att se om man har sett en film för många gånger är om man kan direktcitera den, och med den logiken när det gäller nyligen nämnda volymer så kommer jag snart kunna rita av dem ur minnet.

På tal om att rita har jag bytt ut tyngdlyftning, tidigare nämnd i bloggen som någon sorts gymgrej, mot bild. Inte heller en enorm överraskning misstänker jag. Tyngdlyftningen var ungefär som en återupprepning av SATS/Planet Fitness, dvs jag lyfte någon tyngd några gånger och vilade i en halvtimme. Den stora skillnaden är att de hetsiga gymsnubbar som finns i alla gym inte bar linne här, utan t-shirts med sydstatsflaggor eller ölreklam. Så nu har jag istället bild, är medlem i skolans konstklubb och stortrivs. I november kommer vi samla in pengar till klubben genom att åka runt till lokala butiker, restauranger m.m. och måla juldekorationer. Mer om detta när det händer.

Old-fashioned

Jajemensan, än är jag inte nedbruten. Tack för att ni väntade, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Vilket förstås inte stämmer, jag har väntat på tok för länge. Vid det här laget har många av er hört vad som händer i december, bland annat från mig. Jag bekräftar det än en gång. Om ni inte har hört förstår ni inte vad jag syftar på och är förvirrade. Tråkigt för er.

Så vad nu? Skall jag sammanfatta en månad i ett inlägg? Kanppast. Jag kommer ha anekdoter när jag kommer hem att berätta, men från och med nu börjar jag bara från början. Så vad skall skrivas i det här inlägget? Jag tänkte skriva om vad som har skrivits. Min fru frågade mig igår ”Filip, vad gör du egentligen när du inte lever la dolce vita, nu när internet är borta?” ”Jag skriver”, svarade jag. Yvonne 2.0 blev klar i augusti. Elin, Gabbi, Marcus, Ida, Micke, om ni har kvar det, SE TILL ATT DET INTE FÖRSVINNER! Skicka det gärna till mig och behåll det själva. Jag kan nämligen inte hitta mitt ex på datorn och skulle vara mycket upprörd om det försvann helt och hållet.

Annars har det skrivits en ny trudelutt, och titeln är ”Old-fashioned”. En något stereotyp beskrivining av invånarna här, men självklart med verklighetsbakgrund. Jag hade en melodi, men ganska fort insåg jag att melodin som lät så bra i min arma skalle lät nästan exakt som ”Transamerika” av Modena City Ramblers (http://www.youtube.com/watch?v=JEt-hDqY26c), så nu skäms man förstås över det plagiatet. Men i vilket fall som helst läggs texten ut här och nu. Enjoy, you lucky, lucky bastards!

Old-fashioned

I’m sitting on my front lawn looking masculine and tough
Filling my growing gut with beer and Mountain Dew
I’m proud to be a modest man without that fancy snobby stuff
Like an expensive suit, a job and high IQ
I call the USA the greatest land but wave the stars and bars
Just an excuse to keep the non-whites out of here
So that instead of hunting darkies with our pick-up trucks and cars
We can just focus on the lynchings of all queers
But every now and then I can relax with plenty of moonshine
And moments such as those are highpoints of my life
You faggy yankees can sit there up north and drink your precious wine
While I have fun down here by beating up my wife
I want to show the world that I’m a patriot and nothing less
And I express myself in any way I can
So I support our troops on every shirt and car that I possess
I guess I’m simply an old-fashioned kind of man

And if I want to get rid of my boredom that’s easy as hell
Just drive around, scream “yee-haw” and “yippie-ay-yey”
And if the people passing by me start to wonder ‘bout the smell
It’s just a dead deer I forgot to take away
It’s left there lying on my pick-up truck with other useless stash
But well, who gives a shit, I mean gives an s-word
With my windows open, stereo playing only Johnny Cash
Stopping once or twice to shoot a lonely bird
I think of myself as a Christian but that is really false
Jesus’ teachings about love don’t affect me
I guess my faith’s just an excuse to hate all homosexuals
So I can hunt them down and hang ‘em in a tree
And I don’t see the irony of beating children ´til they’re numb
It teaches them not to be violent and rude
But I don’t think that I’m uneducated, ignorant or dumb
I guess I’m simply an old-fashioned kind of dude

I am as patriotic as a flag, now that, y’all, is true
If I can’t be a Southerner I’m rather dead
Listen, my skin is white as freedom and my jeans are just as blue
And my neck is coloured in courageous red
But freedom here is just a word, except the freedom to bear arms
We don’t bear them for fun, but really, though, we do
We use them to shoot made-up trespassers who enter our farms
And any animal that happens to pass through
Yes, my philosophy is that if one animal isn’t tame
It should be shot and put on walls for what it’s worth
Yes, every moment, every second of each year is just the same
Here on our good and green 6000-year old Earth
But I am happy with my lifestyle, hanging out on my front lawn
Just watching cars that every now and then pass by
And drinking through the the night, so I can sleep when dark has turned to dawn
I guess I’m simply an old-fashioned kind of guy

Vi höres snart igen! <3