Filmatisering av musikal är som musikal, med skillnaden att man känner igen skådespelarna.

Okej, så nu har jag varit på bio och sett filmen som alla, eller rättare sagt en liten självupptagen skara, pratar om. Givetvis var det Mamma Mia, en munter musikal. Det intressanta med den musikalen är att till skillnad från andra filmatiseringar av musikaler, exempelvis senaste Fantomen på operan, är att de där har tagit professionella sångare som agerar ofattbart träigt. I det här fallet var det istället en välkänd skådespelarensemble som i vissa fall (Se Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård) hade svårt att få till sångstämman. Fortfarande starkt sevärd.

Förresten, en sak till som jag störde mig på så enormt SPOILERVARNING var att ett sjukt irriterande filmfenomen dök upp även här, dvs att karaktärerna inte bryr sig det minsta om att de gör bort sig vid fle tillfälle. Jag vet att man inte skall skämmas för den man är, men att inte kunna vänta tills efter bröllopsceremonin med att rusa fram och högljutt diskutera faderskap är bara svinigt.

Nu äter jag nudlar. Gott gott.

En inledande fundering

Idag fick jag en plötslig insikt av att tiden rinner ifrån mig. Imorgon är det en vecka kvar tills jag åker, och tio dagar kvar tills jag möter värdfamiljen. Med det sagt är det med andra ord dags att börja blogga samt att påpeka för min omgivning att det finns en direkt länk till min kloka ord. En del av er kan därför ha stött på en viss utökning av era respektive inkorgar för e-mail, detta beror på om jag känner till era adresser eller inte. Livet är hårt, det finns så mycket kunskap som man borde känna till, men istället memorerar man onödiga intryck. Exempelvis traskade jag en runda i skogen idag och upptäckte en myrstack. Och visst, att ta loss en sten från marken vars undersida var täckt av en helt annan myrart och se vad som hände när dessa arter började socialisera var intressant för stunden, men det är inte ett intryck som jag hade behövt bevara. Då hade jag hellre kunnat lägga den energin på att memorera folks namn, adress eller telefonnummer. Jag hade också kunnat lägga den energin på att fundera på om Smells like teen spirit verkligen har en röd tråd i sin text, eller om det bara är lite slumpvis utslängda meningar. En av många gåtor som förhoppningsvis kommer lösas i framtiden.

Fråga till människor som läser: Vad bör jag ta med för present till min värdfamilj? Något som känns relativt skandinaviskt, men som ändå inte innebär att jag trycker upp en souvenir i ansiktet på dem. De kommer ändå inte fatta poängen med en dalahäst, de vill inte ha den heller. Tacksam för förslag!

Harkel host host

Och med dessa halsljud som rubriken fick symbolisera är bloggen officiellt öppnad.