Två premiärer

Okej, idag har jag alltså varit med om två saker för första gången. För det första såg jag folk som bad för maten. Ni kanske inte tror att det är sant, men vi brukar inte göra det. Det är knappt att gamlingarna i familjen bryr sig. Lite dubbla budskap från förra inlägget om gammelmostern kanske, men hon är bara en person. De andra verkar faktiskt ha en rätt avslappnad relation till religion. Detta gällde dock inte på den här restaurangen, vars namn jag redan har glömt, som vid det här tillfället var värdar för ett bilklubbmöte. Vi var där eftersom Tarry är medlem i klubben. Jag testade då också friterade grönsaker. Vad kan kunde lägga märke till på den restaurangen var följande:
1. En skylt med de tio budorden upp skrivna ovanför entrén.
2. En annan skylt med texten "We love - Jesus, our employees, our customers".
3. En autentisk pastor i klubben som fick leda matbönen. Och nej, ingen märkte att jag och Wimoke inte deltog.
4. Den gamle man som jag antog var klubbens överrövhål drog "tänkvärda vitsar" om hur mycket Jesus betyder för oss alla.
5. En kvinna i klubben delade med sig om en familj vars son har en hjärntumör och dottern nästan drunknade nyligen. Den här familjen mådde riktigt dåligt, men lyckligtvis hade hon en lösning på problemet. Vi kan ju faktiskt alla be för den här familjen. Klubben var överrens om att det var en bra lösning.

Efter det var det dags för första gången på Wal-Mart. Lite besviken blev jag över att de inte hade en gamling i röd väst som stod och hälsade vid ingången (ni vet, som de har i alla TV-serier) men jag gjorde ändå en del billiga fynd.
1. En Guinness-tröja för 17 dollar (ca 100 spänn) En märkeströja, jag vet, men fortfarande Guinness. Det märket förtjänar att hyllas.
2. Reservoir Dogs jubileums-DVD för 5 dollar (ca 30 spänn) Tarantino för 30 spänn är också ett riktigt fynd.
3. Werthers Mjuka Original och en påse Sourcream & Onion-chips. Melinda bjöd.

Sedan åkte vi hem. Jag sjöng Winnerbäck i bilen och Wimoke sjöng något på thai. Melinda och Tarry försökte gilla det på en ironisk nivå, men de tröttnade rätt fort.