Kling klong

Sydstaternas stora kulturella arv till eftervärlden är definitivt musiken. Som vi alla vet var det här som modern musik föddes, vi kan hela historien om hur slavarna började sjunga befrielsesånger sinsemellan med afrikanska rytmer och att det slogs ihop med traditionell countrymusik för att skapa rock n’ roll, som sedan i sin tur utvecklades till bra musik. Därför borde det här rent logisk sett vara någon sorts musikens Mekka och ett kulturellt centrum för alla sorters musiker. Men se, med vissa undantag har folk verkligen ingen musiksmak.

Melinda och de flesta andra lyssnar på country. Country med kristna teman. När vi åkte bil blev jag lite förvirrad då radion spelade samma låt flera gånger om. Det visade sig att det var en av Melindas skivor, där samma rövhål sjöng om sin kärlek till Jesus med ungefär samma melodi på varje låt. Klart, en generation som inte verkar ha uppelvt någon form av 68-uppror kan inte förväntas lyssna på bra låtar. Men när man hör ungar i junior high säga att de bara lyssnar på country känns det lite illa. De visste inte ens vilka RHCP var. Okerj, nu ser jag att jag är övergnällig och letar efter något att hacka på, eftersom det är roligare än att vara artig. Det är många här som gillar bra, lite alternativa rockband. Varierar mellan allt från Nirvana till Pearl Jam.

Detta gäller dock inte de svarta eleverna. Jag har än så länge inte mött en enda svart elev som inte lyssnar på hip hop och kollar på BET, vilket är hemskt att de ständigt gör sig själva till stereotyper. Oavsett vad hip hopare säger så håller jag fast vid att hela den kulturen är självdestruktiv och går ut på att framställa sig själv som korkad. Men vad jag framför allt stör mig på är att hip hopare försöker framställa sig som rebeller när de på vissa punkter är superkonservativa. Kvinnosynen är vedervärdig, homofobin är norm osv. Det är som en skolgård med tolvåringar. Men det gäller inte bara hip hoparna. Rastafarireligionen och tillhörande slöfockar i reggaefalangen, hur det nu stavas. Vad var det som hände med afrokultur? 70-talsfunken var cool. 20-talsjazzen var cool. Nu pratar jag inte om den där eländiga moderna ”nu hittar vi på när vi spelar”-jazzen som de spelade på Fashing när jag var där, utan riktiga låtar med lite struktur. Summertime är en grym låt. Aristocats är en grym film.

Så… varför?