En teori om auktoriteter

Imorgon är sista skoldagen i själva skolan och därmed den sista gången jag bär student ID. Just konceptet att alla elever i skolan måste bära ett speciellt ID-kort med namn och bild runt halsen var något som chockade Martin när han fick veta det, men ja, det ingår självklart i hela den här ”eleverna är farliga och måste kontrolleras”-mentaliteten som genomsyrar det amerikanska skolsystemet. Men frågan är hur det kunde bli så extremt. Om nu elever är potentiella brottslingar som skolan måste hålla stenkoll på, hur klarar sig svenska skolor undan skolskjutningar och andra farligheter? Här hade det kunnat vara så enkelt att göra en Michael Moore och koppla till hur maktens män hjärntvättar folket, men jag tänkte faktiskt dra till med en annorlunda infallsvinkel. Det hela är Disneys fel. Anledningen till att jag hackar på Disney, först och främst, är för att jag är riktigt besviken på dem. De gav oss Steamboat Willie, Djungelboken, Robin Hood, Aristocats, Skönheten & Odjuret, Lejonkungen osv… Men vad är det för fel på dem egentligen? Förutom några enstaka decennier av genialitet lite då och då gör de ju bara en massa skit som inte barnen skall behöva utsättas för.

Men nu har jag faktiskt en anledning att skylla det auktoritära amerikanska skolsystemet på Disney. Barn här gillar Disney Channel. Mycket. Deras stjärnor är tonåringar som är värdar för Disney Channels många färgglada program om det spännande tonårslivet. Genom dessa program och den fasansfulla High School Musical-serien bygger Disney upp en bild av high school som stället där allting händer. I korridorerna, som enbart är grå tristess, är det alltid något spännande som pågår! Så min teori är att barnen får en extremt överdriven bild av det vilda high school-livet, och när de väl börjar lever det inte upp till deras förväntningar. Så i tristessen bildas en apati som resulterar i att bryta mot regler så ofta de kan, bara för att det inte finns något annat sätt att skapa något som liknar Disneys fartfyllda high schools. Så fler reglebrott resulterar i fler regler, och till slut får man gå med ID-bricka runt halsen som någon figur i Knasen. Den tar jag nog med mig hem som en souvenir. Ni kanske inte vet det, men jag älskar att samla på mig souvenirer från olika speciella tillfällen i mitt liv. Ibland ren stöld, eller bara att jag skippar att slänga dem. ID-brickan hamnar väl någonstans därimellan.