Den dolda vägen mot fascism

Jag är fortfarande osäker på om det var veterandag eller bara några idioter på skolan som fick för sig att vi skulle ägna en timme åt patriotisk idoldyrkan, men patriotisk idoldyrkan blev det i alla fall. Vi samlades i den stora idrottssalen, där de första tio minuterna gick åt till att titta på de elever som är med i Junior National Guard, när dessa visade hur duktiga de är på att vrida på fötterna i takt när något befäl säger åt dem att göra det. Därefter sjöngs det lilla militärmedleyt som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Efter det fick de inbjudna veteranerna resa sig upp och ta emot hyllningar för att de har skyddat amerikansk frihet, och det viftades med flaggor för att hylla de amerikaner som dog för friheten. Än en gång hänvisar jag till mitt tidigare inlägg ”…and the Army goes rolling along”, där jag går igenom hur många gånger den amerikanska demokratin faktiskt har varit hotad i krig. Då påstod jag att den aldrig har varit det, men det tar jag tillbaka. Den amerikanska friheten har varit ständigt hotad under hela den senare hälften av 1900-talet och den är fortfarande hotad. Tyvärr kommer inte hoten utifrån, utan de finns lite överallt i USA. De finns i regeringen, de finns i nyheterna, de finns i skolan under Veterans Day. Hoten består av auktoriteter som ständigt påpekar att världen där utanför är farlig. Därför måste ni lita på oss, lyda oss, och hylla våra beväpnade trupper. Att ett land med en sådan indoktrinering kallar sig fritt är ungefär lika logiskt som att Hitlers sista ord efter att ha smaskat i sig cyanidkapseln var ”Kittlar dödsskönt i kistan”. Det är därför som jag under den hösten har bestämt mig för att stå upp för pacifism i framtiden.

“Those who would give up essential liberty to purchase a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety.” – Benjamin Franklin, amerikansk landsfader

“Il est dangereux d’avoir raison dans des choses où des hommes accrédités ont tort.” (Det är farligt att ha rätt när etablerade men har fel) – Voltaire