Diffus musikgenre

För det första – Jag vill ha ett coolt och samtidigt gulligt husdjur. För något år sedan hade jag något orealistiska förslag som panter eller delfiner, men under tiden som har gått har jag lugnat ned mig lite och siktar nu på en sådan där minigris som man kan ha i sin lägenhet i framtiden. Men i alla fall, nu såg jag en schimpans på TV och jag vill ha den! Det vore helt perfekt, det är som ett lite gulligare barn som har vett nog att hålla käften även när den blir lite äldre. Det är där min modersinstinkt drar igång, i alla fall.

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om, jag bara behövde ventilera min önskan om att ha en schimpans och en minigris som husdjur. Dagens inlägg handlar istället om när jag lade in låtar på iPoden förra veckan och samtidigt passade på att noggrant dela in alla efter korrketa artister, album och genrer så ingen förvirring råder när man letar runt efter en viss låt i ett senare skede. I alla fall, då jag har svårt att avgöra vad det är för genre på låtar som jag har haft i flera år och kan utantill fick jag rådfråga den enorma kunskapskällan som har svaren på livets alla mysterier – Engelska Wikipedia. Att rätt många av mina favoritartister, framför allt utomlands, räknas som punk var ingen överraskning. Däremot störde jag mig lite på hur många band som definierades som alternative rock. Jag kan köpa att R.E.M., som ändå var stilbildande där någon gång under det fulsnygga 80-talet, räknas dit, men samtidigt tycker jag att termen alternativ bör innebära någon sorts motvikt till mainstream.

Nu vet jag förstås att den termen omfattar allt från britpop och indierock till grunge, men samtidigt kan man inte låta bli att tycka att flera av de stora banden inom den genren är så mainstream som det kan bli. Om Nirvana och RHCP är alternativt, vad är då mainstream-rock egentligen? Eller är det bara en fördom jag har att de flesta lyssnar på eller åtminstonde har någon enstaka låt av dessa band? Jag funderade på det i alla fall, och kom till slut fram till att om nu inte RHCP är super-mainstream, vilket jag fortfarande tycker, så måste det betyda att jag är så instängd i någon sorts kulturell bubbla och inte riktigt har fattat att de flesta lyssnar på helt andra saker. Då kom jag på att det faktiskt finns människor som på fullt allvar lyssnar på Rihanna. Tanken var minst sagt bisarr, och trots det måste jag ändå medge att jag gillar Vanilla Sky-versionen av Umbrella. Eller Sonja Aldén, för den delen. Har hon ett riktigt jobb vid sidan av eller kan hon verkligen försörja sig på sina låtar? Det betyder ju att folk betalar för att lyssna på dem. Det absoluta beviset på att det inte finns någon rättvisa i världen. Jag hoppas verkligen att det inte bara var jag som under Melodifestivalen lyckades glömma bort hur hennes refräng lät innan den ens var färdigsjungen.

Jag måste få någon form av klarhet i detta? Kan man verkligen kalla Pearl Jam eller Nirvana för alternativa, när de är så stora som de faktiskt är? Och hur kan folk lyssna på Rihanna eller Sonja Aldén utan att må psykiskt dåligt?