Nu jämför vi priser

Nej, jag lärde mig aldrig att överge metersystemet rent mentalt, jag kan inte heller Fahrenheit överhuvudtaget. Jag var någorlunda duktig på att uppskatta värdet av dollar rent mentalt, och det har och göra med en av de små amerikanska omställningarna som jag klarade bäst, förutom schampooflaskorna och glasen (de svenska känns fortfarande pyttesmå), nämligen lågpriser. När folk säger att det är dyrt i Sverige överdriver de inte, det är förbannat dyrt här, och nu märker man av det framför allt när man, som kulturen förespråkar, glider runt på caféer. Ofta som den ende ständigt hungrige personen i sällskapet. Idag avnjöts alltså ingen billig men mättande klassiker i stil med trenette al pesto utan en varm choklad och en bit blåbärspaj. För 66 fucking kronor! Hur kan en bit blåbärspaj och en varm choklad kosta mer än en pizza? Minns inte vad caféet hette, men det var en källare under någon klädesbutik i närheten av Blå Hörnet på Gamla Stan. När vi gick ut fälldes för övrigt en del kommentarer om att Moderaterna har sitt högkvarter mitt bland butiker som verkar vara välbesökta av stora grupper palestinasjalskommunister. Men ja, det är väl alltid trevligt att hålla den blåa fanan högt på Stadsholmen, även när ingen vill se den. Sensmoralen med det här inlägget är i alla fall att den lilla fikastunden hade kunnat betala mina skolluncher på Mid-Carolina under en skolvecka, eller åtminstonde fyra dagar. Och då pratar vi inte en bit paj utan luncher.