Filip tolkar en storfilm

I två inlägg i rad har jag nu skrivit om fantasy/mytologiska saker, så jag tänkte tredje gången gillt. Jag har ju en ganska stark hatkärlek till fantasy. Kärlek vet jag inte varför, och hat för att jag inser innerst inne att hela den genren (förutom Harry Potter möjligtvis) är fruktansvärt pajig. Antingen kan den vara välgjord men ha en genomkorkad intrig och usla skådespelare, som i Sagan om ringen. Eller så kan det vara en underbar intrig och fantastiska skådespelare, förutom ett par horribla huvudrollsinnehavare, som i Ronja Rövardotter. Eller så kan det vara usla effekter, skådespelare, intrig och det uselt det mesta, men ändå på något sätt helt underbart, som i Merlin. Nu är det nog bäst att jag avslutar detta resonemang, innan någon fantasynörd på allvar börjar inse att jag jämför Sagan om ringen med Merlin. Det får de ta, för jag tänkte nämligen såga just Sagan om ringen i detta inlägg. Men jag tänkte inte attackera den kassa berättelsen, det träiga skådespeleriet från bland annat Hollywoods variga vårta Orlando Bloom, jag tänkte inte ens attackera Tolkiens unkna Oxfordkonservatism som genomsyrar karaktärernas värderingar. Nej, idag tänkte jag attackera det faktum att den lanserar sig som en film om vänskap när de flesta i brödraskapet uppenbarligen inte gillar varandra. Jag tänkte göra detta genom att jämföra med hur ett normalt kompisgäng fungerar och sedan demonstrera varför de uppenbarligen inte gillar varandra på riktigt.

1. Hur många kompisgäng ser man på stan som går framåt på ett led, buttert, utan att säga ett ord till varandra? De här jävlarna har hela fält att gå på, det minsta man kan begära är väl att de går i en klunga och snackar skit?
2. De stannar för en matpaus (Scenen när Sarumans fåglar flyger över dem). Då sätter sig någon och steker korv, de tre karaktärerna som faktiskt gillar varandra på riktigt leker med svärd och resten sitter på varsin sten utan att säga ett skit. Gimli tar ett snack med Gandalf, detta gör han med en ovänlig ton och nästan spottar ur sig orden. Gandalf svarar med att titta på Gimli som om denne vore en idiot och sedan muttra något i skägget.
3. Det tredje och viktigaste skälet av alla – De har uppenbarligen fullt med mat, och de är nio pers. Hur ofta händer det egentligen att någon behöver ta en toalettpaus? Det är klart att de scenerna klipps bort, men tänk egentligen hur ofta det händer att de måste stanna, igen, för att någon inte orkar hålla sig längre. Nu hävdar ni säkert att alver inte bajsar för de är så eleganta, men Legolas är en av nio. Hoberna verkar ju kunna äta fyra gånger så mycket som människor. Hur mycket får de plats med egentligen? Hade jag varit med i brödraskapet hade jag troligtvis dumpat hoberna utför första bästa stup när inte Gandalf kollar.

Så nu ser ni alltså att min tes stämmer, och så är dagens inlägg avslutat. Nästa Sagan om ringen-tes kommer handla om Aragorns uppenbara alkoholmissbruk.