Jag spårar ur några gånger

Jag är rätt säker på att ingen vill läsa vad jag nu kommer skriva, och jag har lovat mig själv att inte prata för mycket om det på bloggen ens när det når sitt kulmen, men med tanke på hur mycket det nämns här kände jag att jag åtminstonde borde ägna ett inlägg åt hur folket i området förhåller sig till presidentvalet. Jag vet, ni har hört tillräckligt om det från svensk media. Visst är det konstigt att det bara händer "stora saker" i Sverige som förtjänar jätterubriker när det inte händer någonting någon annanstans? Här handlar nästan alla icke-val-nyheter om farliga brottslingar i området. Jag gissar att åtminstonde 35% av bilderna i tidningen är mug shots. Börjar misstänka att Michael Moore hade en poäng när han pratade om hur amerikansk media mestadels existerar för att skrämma upp medborgarna.

Först och främst har min entusiasm för Obama börjat vackla en aning, med tanke på att han är en protektionist som inte verkar bry sig om att ta upp sociala frågor i ett försök att få med sig landets mer eller mindre öppna homofober. Men även om Obama får en del stöd här genom att bara prata om ekonomi så att den annars konservativa arbetarklassen röstar på honom kan han glömma att vinna den här delstaten. Det är tragiskt att elverna uppmuntras att rösta av samma lärare som samtidigt erkänner att med tanke på hur deras valsystem är uppbyggt kommer ändå alla South Carolinas röster automatiskt gå till McCain.

Det är lite skillnad mot New York, där den italiensk-amerikanske guiden vi hade muntert konstaterade att landets näste president kommer vara svart. Här är samhället fortfarande ganska segregerat. Inte i lag, och inte alls starkt, men man märker att de etniska grupperna håller sig hos varandra av tradition. De svarta bor i sina egna områden med mer förfallna hus, de håller sig på sin sida av klassrummen om det inte är bordsplacering och de flesta sitter fortfarande längst bak i bussen. Och så har vi förstås mexikanerna, som enbart går runt och pratar spanska med varandra och har sina egna frisyrer. Jag har tidigare berättat för Gabbi att folk här faktiskt kan ha pottfrilla utan att bli utskrattade. Det i sig är katastrofalt, men några mexikanska elever har lyckats kombinera pottfrilla, hästsvans och hår som är så oljigt att det glänser. Det ser FRUKTANSVÄRT ut!

Nu spårade jag ur lite, men det är verkligen groteskt fult. I alla fall, kulturen är fortfarande segregerad och många betraktar Obama som ”de svartas kandidat”. Därför kan man ju som vit förstås inte rösta på honom. Sedan har han ju vissa små detaljer som står i vägen. Hans mellannamn är Hussein. Han har som liten gått i en muslimsk skola i Indonesien. Det är därför många som tror att han är en muslimsk terrorist och kommunist på samma gång. Jag vet inte riktigt om det är mest tragiskt eller komiskt.

Vad som däremot är enbart komiskt är de två tjejer vars konversation jag lyssnade på under en anatomilektion. De satt på fullt allvar och spekulerade om Barack Obama är antikrist eller inte. ”Ja, det är ju otäckt, det här, läser man Left Behind så ser man ju att många av de sakerna som beskrivs där redan håller på att hända…” Det är för att de skrevs för att skrämma upp paranoida idioter! Jag har faktiskt lyckats plöja mig igenom Uppenbarelseboken, och den är så sjukt luddigt skriven att den mycket väl kan handla om jordens undergång. Men den kan minst lika gärna handla om att jag går in på Vi, upptäcker att biffnudlarna är slut och därför tvingas äta det där otäcka gröna paketet med kycklingsmak. Förresten, visste ni att namnet Barack Hussein Obama har 18 bokstäver i sig? 18 delat med 3 är 6, alltså 6 gånger 3… 666!!! Huvaligen och hujedamej, jorden kanske är på väg att gå under trots allt!