Dagens konspirationsteori – Eva Remaeus dog inte av cancer. Allt tyder på att det var Magnus och Brasse, eller en av dem, som dödade henne. Jag har funderat på det och kommit fram till att det finns en rad möjliga motiv, de flesta av dem passionsrelaterade. För det första ägnade Magnus och Brasse en hel tv-serie om att bråka om hennes gunst. De kan mycket väl ha suttit ned en kväll och insett att det var Evas fel att de började bete sig så svinigt mot varandra. Innan hon kom in i bilden mobbade inte Magnus Brasse för att han inte kan läsa, och Brasse skrattade aldrig ut Magnus för att han aldrig klarade en rond ur lattjo lajban-lådan. Så de kan ha kommit överrens om att det bara fanns ett sätt att avsluta sin rivalitet och rädda vänskapen. Efter att hon var ute ur bilden kunde de förenas och göra Svordomsvisan tillsammans. Eller så kan motivet ha varit något mer simpelt. Magnus var övertygad om att hon tände på sofistikerade män med böcker och kunskap, medans Brasse försökte imponera på henne genom att agera lite laid back och lansera sig själv som en cool kille med humor. Men i slutändan bevisade hon för dem att hon föredrog den hårige kommunisten Sven Wollter när hon drog iväg för att turnera med Tältprojektet. Inte konstigt att det slog slint i huvudet på en av dem. Förmodligen Magnus, han har det där misstänkssamt ondskefulla skrattet. Nej men ärligt, jag hade annat att skriva än att mobba några av mina 70-talsidoler. Att Eva dog är inget att skoja om. Det hade hänt något idag men nu har jag glömt vad det var. Senilt värre. Man kan ju bli mörkrädd för mindre.
Jo, just det ja, jag skulle skriva om slavauktionen! Som alla andra amerikanska high schools får seniorerna tävla mot varandra i en rad moment som baseras på resten av skolans röster. Oftast handlar det om vilka som har den mest lyckade och stabila parrelationen, men det här var en något unik och en smula motbjudande omröstning. Ett gäng seniorer ställde upp i skolans slavauktion, och ja, det var vad de kallade det, för att auktioneras ut till de elever som betalar mest och sedan vara deras tjänare under skoltid. Tävlingen går ut på att se vem som samlar in mest pengar som slav. I slutändan blir förstås alla tävlande någons slav ändå. Visst är det en kul idé, om än något makaber, men jag tror knappast att det bara är jag som tycker att vissa historiska händelser gör att en slavauktion är ett visst faux pas i just den här delen av världen. Jag kände inte till något om den här delstaten innan jag kom hit, förutom Miss Teen South Carolina (som för övrigt är ökänd här idag av uppenbara skäl), men nu har jag lärt mig att vissa mörka kapitel i den amerikanska historien utspelat sig här. South Carolina var den första delstaten som bröt sig ur unionen. Det var här som inbördeskriget satte igång. Det var också här som segregationspartiet State’s Right drog igång, vilket faktiskt vann egen majoritet i vissa delstater under 60-talet. För att sätta det i rätt perspektiv så syftar jag inte på The Beatles sextiotal, utan det sextiotal som presenteras i Mississippi Burning. Det var därför det kändes något obehagligt att höra muntra människor visa upp en kort informationsfilm med tillgängliga ”slavar” som skulle auktioneras ut på skolan, och att de faktiskt använde det ordvalet. Martin Luther King hade väl börjat rotera i sin grav om han fick höra om det.
Oj, det blev lite väl allvarligt där på slutet. Får avsluta med en lite klämkäck skämtreplik. Öh… hum… Hur många slavar krävs det för att skruva i en glödlampa? Två! En som skruvar i den och en annan som… som…
torsdag 30 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar