Brist på lektyr

I morse kom jag till insikt med att om det är något som jag har packat alldeles för lite av är det något att läsa. Under engelskan kunde vi ta en bok ur lärarens samling att läsa under skolfrukosten, och jag valde Eragon med utgångspunkten att ”så hemsk kan den väl ändå inte vara?” Jo, det var precis vad den var. Paolini förtjänar förstås lite gratulationer för att han lyckades få med precis alla fantasystereotyper som existerar. Förmodligen har han uppfunnit ett eget språk också, det är ju ett måste om man gillar att skriva och är förtjust i alver, också kända som fantasyns motsvarighet till Christer Björkman.

Så vad har jag läst? A Clockwork Orange, inte helt överraskande. Den var bra, det var som filmen fast med fler detaljer och mycket svårare engelska. Det kan mycket väl vara den svåraste engelska jag har lyckats plöja mig igenom. Ett hett tips för folk som vill bevisa något för sig själva! Och annars, givetvis, den enda lektyren som jag faktiskt packade med mig – Rocky Volym 1, 11, 12 och 13. Riktiga mästerverk alla fyra, men fy fan vad jag är trött på dem nu! Ett bra sätt att se om man har sett en film för många gånger är om man kan direktcitera den, och med den logiken när det gäller nyligen nämnda volymer så kommer jag snart kunna rita av dem ur minnet.

På tal om att rita har jag bytt ut tyngdlyftning, tidigare nämnd i bloggen som någon sorts gymgrej, mot bild. Inte heller en enorm överraskning misstänker jag. Tyngdlyftningen var ungefär som en återupprepning av SATS/Planet Fitness, dvs jag lyfte någon tyngd några gånger och vilade i en halvtimme. Den stora skillnaden är att de hetsiga gymsnubbar som finns i alla gym inte bar linne här, utan t-shirts med sydstatsflaggor eller ölreklam. Så nu har jag istället bild, är medlem i skolans konstklubb och stortrivs. I november kommer vi samla in pengar till klubben genom att åka runt till lokala butiker, restauranger m.m. och måla juldekorationer. Mer om detta när det händer.