Världens gulligaste flygbolag

Jag har inte varit så bra på att hålla löften om tider kom jag på. För det första skulle jag anlända 11.05 och inte nästan två timmar senare. Det var flygbolagets fel. För det andra skulle det förra inlägget vara veckans sista, men det var en så sjuuuukt tråkig avslutning på veckan så jag tänkte skriva detta inlägg såhär mot veckoslutet. Inte var som helst heller, utan nu sitter jag faktiskt på övervåningen i mitt hus och blickar ut över Björknässkolan. Det är mörkt och kallt. Det är så härligt.

Så vad kan skrivas annat än en detaljerad beskriving av hemresan på ett sätt som får den att låta roligare än den var? Faktiskt var den roligare än vad man förväntar sig att tre flygplansresor utspridda på en nästan ett dygn lång period, men det var mestadels pga att jag spenderade tiden med att läsa en bok om Family Guy ur filosofiska synvinklar. Så detta som händer nu uppfattades inte som roliga då, i alla fall inte så jätteroliga. För det första var det de där fem timmarna mellan det andra och tredje planet som behövde fördrivas. Jag hade bok, jag hade sittplats. Vad jag inte räknade med var sällskapet. En hel högljudd indisk familj satt samlade runt mig. En av dem satt bredvid mig och luktade jätteilla! Men lugn, de gick vidare. Istället kom en gammal knarkartant och satte sig på två säten. Självklart var hon pratglad också, trots att hon inte hade någon att prata med. Och det var inga visdomsord som man vanligtvis kan höra från raspiga alkisar på hemmaplan, utan vanligt ologiskt babbel. Till slut var jag den enda kvar som hon kunde prata med (av någon underlig anledning hade de andra fått väldigt bråttom därifrån) så jag gick och åt.

Flygplanet var försenat en och en halv timme, som sagt, men jag förlåter dem ändå för de var så sjukt gulliga. Man kan säga att det finns två sorters asiatisk kultur. Dels den asiatiska kultur som går ut på att försöka verka coola genom att imitera västerländska eller amerikanska manér. Det blir alltid fruktansvärt pinsamt och metallisk, för de kan verkligen inte, hur mycket de än försöker. Wimoke och Hong Kongs filmindustri är typexempel på detta kulturarv. Sedan har vi asiatisk kultur som verkligen är asiatisk ut i fingerspetsarna, så att ingen västerlänning kan imitera det, och där har vi bland annat Hayao Miyasaki (som trots sina usla intriger är en makalös konstnär) och såklart, Malaysian Airlines. Nu hade jag turen att åka med Malaysian Airlines, då dessa i själva verket är just det tidigare nämnda flygbolaget som jag förlät för att de är så sjukt gulliga. Här var det inga korrekta flygvärdinnor i kavajer, nej, flygvärdinnorna var små malayisiska kvinnor i blommiga klänningar som bockar och vänligt pekar ut ens stolsnummer. Man hinner gå kanske fem-sex steg mot den stolen så kommer en annan, likadan flygvärdinna som vänligt pekar ut ens stolsnummer igen. Och den proceduren återupprepas tills man har kommit så nära att den sista flygvärdinnan skulle kunna sätta ned mig i stolen personligen om hon ville.

Efter det har vi informationsfilmen om säkerhet. Än en gång jättegulligt, för att alla verkar vara så extremt jätteglada i Malaysia. En jätteglad flygvärdinna i familjen säger åt en jätteglad familj att ta på sig säkerhetsbältet, vilket familjen gör med breda leenden mot kameran. Till middag åt jag kyckling, pasta, pesto och drack öl då de hade Pepsi istället för Cola (då jag har en del skånska läsare översätter jag det senaste ordet så det inte råder någon förvirring: ”cocka”). Filmen var Mamma Mia, så det var jackpot så att säga. Tydligen visade de The Dark Knight också, men det upptäckte jag inte förrän det var för sent. Annars då? Framme till sist? Jo, precis. Men jag kom ändå fram till att, i slutändan, så är kanske inte ett gulligt men ack så slött asiatiskt flygbolag är det rätta flygbolaget för mig. Det var när alla stod still i väntan på att släppas ut från det stillastående planet. Där hade jag nog velat ta något tyskt flygbolag istället, då hade det varit ordning och reda. Planet landar, dörrarna slås upp, piloten vrålar: ”ICH BIN FERTIG! RAUS BITTE!!!” Aaaah… Das ist gut.